Stridsåtgärder

Jag hatar verkligen lojalitet mot sitt företag grejen. Ett enda lurendrejeri för att utnyttja en så enkelt som möjligt är vad det är. Och själv hänger man på och tänker dessutom att man är duktig som gör det, som jobbar på, för företagets bästa. För att man har nån jävla arbetsmoral som i grund och botten är så jävla fint men som sugs ur tills det bara är svansviftande och tacksamhet kvar utan att man ens märkt det själv. Det är inget utbyte. Handlar bara om makt och skit och lojalitet är inte att tala om.

Det här hörde jag i kafferummet idag.

"Man ska inte vidta stridsåtgärder, man måste kompromissa, tänka på företagets bästa."

Jag blir så arg alltså. Kompromissa du din jävla tant så att alla andra som försöker starta något slags krig med tydliga linjer mellan vi och dom blir nedtryckta i skorna och kallade för svikare fastän det är dom enda som ställer upp.

"Men arbetare, sa min man då, det är ju liksom jag med fastän jag är tjänsteman, alltså jag arbetar ju, sa han då."

Och jag hatar den här grejen med att dra upp sina män som några jävla idoler. Typ min man han har tänkt till han. Nej det har han inte det är just det han inte har fattar du inte det din jävla idiot.

Man får fan välja sida. Så är det bara. Jag är så jävla trött på allt fegande och kompromissande. Jag hatar sånt! Typ kompromissa så man inte behöver stå för någonting i slutändan. Härligt. Praktiskt och bekvämt. Russin och kaka och allt snor dom åt sig men inte ens på företagets bekostnad.

Jag ska fan alltid vidta stridsåtgärder. Det är lika bra. Välja sida hela tiden. Det är fan ens förbannande plikt.