Exotisism

Eleverna från Sydostasienlinjen kom tillbaka till folkhögskolan och snickrade ihop en fotoutställning om vad de hade varit med om. Kanske var den ironiskt menad. Kanske innehöll den interna skämt som jag inte förstod. Jag hoppas nästan det. För den var full av bilder där kursdeltagarna poserade tillsammans med ”fantastiska människor” som det stod i bildtexten.

På vilket sätt var dessa människor fantastiska? För att de var fattiga? För att de lärde kursdeltagarna något om sitt liv, gav dem insikter? Jag vet inte. Det framgick inte.

Men ska kanske inte kräva för mycket. Studieresan gjordes inte för att prestera utan mera för att lära känna en annan kultur, ett annat klimat. Men då kan man väl i alla fall anta att de personer som söker sig till en sådan kurs är intresserade av detta att träffa människor som kommer från en annan verklighet än den svenska.

Ändå sitter Farida för sig själv i matsalen i Österlens folkhögskola. Hon är utbytesstudent från Uganda och har varit här hela terminen. Om hon redan sitter med några från Afrika- eller Sydostasienklassen när jag kommer så BYTER hon bord och kommer över till mig för de pratar bara svenska och det förstår inte hon.

Jag menar inte att utmåla mig själv som en hjälte. Jag har inte FÖRBARMAT mig över Farida. Men jag har inte heller någon klass, ingen att självklart sitta med så vi har kommit att få umgås med varandra. Nu när jag har lärt känna henne är jag glad att det blev så. Vi har ganska kul ihop, känns som om vi känner varandra bättre än vad jag känner någon annan här på skolan. Och jag tror att hon känner mig bättre än vad hon känner eleverna från Afrikalinjen. Var det för elefanterna de valde att gå ”Afrika”? Eller för den långa flygresan?

Annars hade de ju bara kunnat gå till matsalen och sätta sig med någon annan än de gamla vanliga.