fredag 18 december 2009

fredag 24 juli 2009

Bageriaktion

Jag har ett bageri mitt emot. Idag stod en massa brudpar på glasdisken. Det fanns även ensamma men uppklädda så kallade män och kvinnor. En del av dem såg ut att vilja ha varandra så jag ordnade med att de fick komma närmare varandra. Så nu finns även en del homobrudpar i bageriet. När de så blev min tur köpte jag mig ett italienskt landbröd och några frukostbullar. Sitter nu och äter på dem. /Ylvar

fredag 29 maj 2009

Hej Ylva!!!
Exotisism

Eleverna från Sydostasienlinjen kom tillbaka till folkhögskolan och snickrade ihop en fotoutställning om vad de hade varit med om. Kanske var den ironiskt menad. Kanske innehöll den interna skämt som jag inte förstod. Jag hoppas nästan det. För den var full av bilder där kursdeltagarna poserade tillsammans med ”fantastiska människor” som det stod i bildtexten.

På vilket sätt var dessa människor fantastiska? För att de var fattiga? För att de lärde kursdeltagarna något om sitt liv, gav dem insikter? Jag vet inte. Det framgick inte.

Men ska kanske inte kräva för mycket. Studieresan gjordes inte för att prestera utan mera för att lära känna en annan kultur, ett annat klimat. Men då kan man väl i alla fall anta att de personer som söker sig till en sådan kurs är intresserade av detta att träffa människor som kommer från en annan verklighet än den svenska.

Ändå sitter Farida för sig själv i matsalen i Österlens folkhögskola. Hon är utbytesstudent från Uganda och har varit här hela terminen. Om hon redan sitter med några från Afrika- eller Sydostasienklassen när jag kommer så BYTER hon bord och kommer över till mig för de pratar bara svenska och det förstår inte hon.

Jag menar inte att utmåla mig själv som en hjälte. Jag har inte FÖRBARMAT mig över Farida. Men jag har inte heller någon klass, ingen att självklart sitta med så vi har kommit att få umgås med varandra. Nu när jag har lärt känna henne är jag glad att det blev så. Vi har ganska kul ihop, känns som om vi känner varandra bättre än vad jag känner någon annan här på skolan. Och jag tror att hon känner mig bättre än vad hon känner eleverna från Afrikalinjen. Var det för elefanterna de valde att gå ”Afrika”? Eller för den långa flygresan?

Annars hade de ju bara kunnat gå till matsalen och sätta sig med någon annan än de gamla vanliga.

torsdag 28 maj 2009

Stridsåtgärder

Jag hatar verkligen lojalitet mot sitt företag grejen. Ett enda lurendrejeri för att utnyttja en så enkelt som möjligt är vad det är. Och själv hänger man på och tänker dessutom att man är duktig som gör det, som jobbar på, för företagets bästa. För att man har nån jävla arbetsmoral som i grund och botten är så jävla fint men som sugs ur tills det bara är svansviftande och tacksamhet kvar utan att man ens märkt det själv. Det är inget utbyte. Handlar bara om makt och skit och lojalitet är inte att tala om.
Det här hörde jag i kafferummet idag.

"Man ska inte vidta stridsåtgärder, man måste kompromissa, tänka på företagets bästa."

Jag blir så arg alltså. Kompromissa du din jävla tant så att alla andra som försöker starta något slags krig med tydliga linjer mellan vi och dom blir nedtryckta i skorna och kallade för svikare fastän det är dom enda som ställer upp.

"Men arbetare, sa min man då, det är ju liksom jag med fastän jag är tjänsteman, alltså jag arbetar ju, sa han då."

Och jag hatar den här grejen med att dra upp sina män som några jävla idoler. Typ min man han har tänkt till han. Nej det har han inte det är just det han inte har fattar du inte det din jävla idiot.

Man får fan välja sida. Så är det bara. Jag är så jävla trött på allt fegande och kompromissande. Jag hatar sånt! Typ kompromissa så man inte behöver stå för någonting i slutändan. Härligt. Praktiskt och bekvämt. Russin och kaka och allt snor dom åt sig men inte ens på företagets bekostnad.

Jag ska fan alltid vidta stridsåtgärder. Det är lika bra. Välja sida hela tiden. Det är fan ens förbannande plikt.


torsdag 21 maj 2009



I framtiden: såhär många intresserade gratisläsare.

tisdag 19 maj 2009

Föresten, jag har hört att vårt samhälle håller på att bli alltmer individualistiskt. Det ser man även på mallen till den här dagboken. Om ni tittar där nere i högra hörnet så ser ni att det står "Om mig". Det går inte att ändra på. Ändra till exempelvis "Om oss". Det går inte. Varje människa är sin egen och ska föra sin egen kamp verkar de tro. Men fan vad halt det blir då, om man inte drar upp varandra. Såsmåningom kan vi byta web-adress så att vi slipper vara enskilda individer utan kan agera som grupp. /Ylvar